Det är väldigt mycket på samma gång just nu. Imorgon börjar sista praktikveckan, bara tre dagar kvar. Tills på torsdag då vi ska in till skolan igen ska jag ha läst en massa som jag inte hunnit med. Det är en uppgift som ska skrivas där man ska reflektera och koppla till litteraturen. Alltifrån vad vi har observerat på förskolan till det förskollärarna sa när vi intervjuat dom. Inte så jättelätt faktiskt. 

Innan vi började vår VFU sa vår lärare inne på högskolan att vi skulle ha VFU sju timmar per dag istället för åtta. Den sista timmen skulle vi gå hem och läsa kurslitteratur och skriva på vår uppgift. Första veckan av VFU:n var jag helt död när jag kom hem om kvällarna. Jag orkade ingenting. Det tog på krafterna med alla nya intryck, ljudnivån, och allt nytt man skulle lära sig. Den där sista timmen man skulle plugga på dagen fanns inte, det fanns helt enkelt ingen ork till det. När jag sedan började ta tag i uppgiften som innebar at vi skulle intervjua tre förskollärare så kom nästa problem. När skulle det finnas tid till att intervjua? På dagarna är det fullt upp på förskolan med många barn och det kan vara svårt för förskollärarna att gå ifrån verksamheten. Förra veckan fick jag gjort min sista intervju.  Den 30 april ska uppgiften vara inlämnad. Det är ett tag kvar, men jag brukar ofta vara klar i rätt god tid, för jag hatar att vara ute i sista minuten. Då känns det som att jag inte har någon kontroll. Jag vet inte om man kan kalla det att vara ute i sista minuten när det är över en vecka kvar tills uppgiften ska vara inlämnad, men för mig känns det så. Jag har mått väldigt dåligt över den här uppgiften och i fredags när jag kom hem från förskolan var det som om allt kom över mig på en gång och jag satte mig ner på hallgolvet och grät. Det ska bli så otroligt skönt då uppgiften är klar och man kan återfå ett normalt liv igen.