Det där med att bo långt från sin familj... 2012-05-21
För det mesta så går det bra. Att bo 60 mil från sin familj och vänner. Ibland är det som att leva två liv. Ett här nere, och ett annat då jag kommer hem. Dagarna då jag är hemma hos familjen fylls rätt snabbt av att träffa vänner, släktingar, och annat som man vill hinna med. Allting blir så intensivt så man hinner nästan aldrig stanna upp och tänka.
Jag brukar alltid vara lite ledsen, och lite nere då jag precis kommit tillbaka hit efter att ha varit hemma. Men sist då jag kom tillbaka hit ner, efter att ha varit hemma över påsk, så kom aldrig den känslan riktigt. Jag tänkte, att det kanske blivit lättare att åka hemifrån. Att jag vant mig vid att bo så långt borta.
Det har varit mycket i skolan, och jag har aldrig riktigt stannat upp. Jag har varit på skolan och haft en massa föreläsningar, sen har jag kommit hem, ätit, pluggat och sovit. Ungefär så har mitt liv sett ut de senaste veckorna. Då man inte stannar upp, hinner man inte tänka så mycket.
Under Kristi himmelsfärdshelgen fick jag besök av en av mina bästa vänner, Julia. Jag har haft så himla roligt, dagarna har bara sprungit förbi. Men så kom ju den dagen då hon var tvungen att åka hem. Jag ville också ta det tåget. Tåget som skulle åka upp till den lilla hålan som har varit mitt hem i 18 år. Jag hade inte alls lust att åka tillbaka till en tom lägenhet.
Man brukar väl säga att känslor kommer ikapp. Den där känslan av tomhet som jag brukar känna då jag varit hemma hos mamma och pappa som aldrig kom sist då jag var hemma, den känslan kom igår.
Kommentarer
Postat av: Christin
Lina, 60mil är ingenting... om jag vill ser min famlij så måste jag resar 2400km eller 3500km !!! ;) men jag förstår dig, det är svårt. jag vet exakt hur de känns då man just har böjat leva sitt eget liv. Men... man ska sysselsättar sig och inte tänka på de...du pluggar ju ;)
jag skulle kunna resar dit, men då jag kommer hem, börjar jag dom att saknar dom ännu mer, så de gör ont.... så jag vill inte . det räcker med att skriva brev ;) man måste ju tänk på sitt eget liv nån gång...lina du har ju din älskling far ut, gå ut och äta... prata inte om familjen..prata om något annat.. du kommer att se... att man mår bättre än att tänka på dom hela tiden...tänk på dig själv... :) lycka till med all pluggning kram marc och christin <3
Postat av: Lina Flink
usch Lina jag lider med dig, kan inte vara lätt!! finns här om du behöver mej. men smart äre sommar!! de sista dagarna i skolan får gå snabbt får vi hoppas på, så du får åka hem! :) stor KRAM <3// Lina
Postat av: Emma
Lina, jag vet hur du känner dig. Det är aldrig kul att komma hem till ett tomt hem och känna sig ensamast i hela världen. Men vet du vad det bevisar? Att du älskar din familj och Daniel :) Det vore ju konstigt om man inte längtade efter sina nära och kära? Fast det finns ju dom som inte gör det i och för sig.. Haha :) Ibland måste man få vara ledsen, det är skitjobbigt, men det är då man inser vad människor betyder för en! Det tror jag är viktigt!Du vet att du alltid har mig, jag lovar att om du skulle ringa någon gång så skulle jag lära mig åka buss på 1 sekund :)Snart är det sommarlov och vi är fria till att göra vad fasen vi vill!!! :D Håll ut, nu är det inte långt kvar! Ses imorgon! Kramar! <3
Trackback
Jag brukar alltid vara lite ledsen, och lite nere då jag precis kommit tillbaka hit efter att ha varit hemma. Men sist då jag kom tillbaka hit ner, efter att ha varit hemma över påsk, så kom aldrig den känslan riktigt. Jag tänkte, att det kanske blivit lättare att åka hemifrån. Att jag vant mig vid att bo så långt borta.
Det har varit mycket i skolan, och jag har aldrig riktigt stannat upp. Jag har varit på skolan och haft en massa föreläsningar, sen har jag kommit hem, ätit, pluggat och sovit. Ungefär så har mitt liv sett ut de senaste veckorna. Då man inte stannar upp, hinner man inte tänka så mycket.
Under Kristi himmelsfärdshelgen fick jag besök av en av mina bästa vänner, Julia. Jag har haft så himla roligt, dagarna har bara sprungit förbi. Men så kom ju den dagen då hon var tvungen att åka hem. Jag ville också ta det tåget. Tåget som skulle åka upp till den lilla hålan som har varit mitt hem i 18 år. Jag hade inte alls lust att åka tillbaka till en tom lägenhet.
Man brukar väl säga att känslor kommer ikapp. Den där känslan av tomhet som jag brukar känna då jag varit hemma hos mamma och pappa som aldrig kom sist då jag var hemma, den känslan kom igår.
Lina, 60mil är ingenting... om jag vill ser min famlij så måste jag resar 2400km eller 3500km !!! ;) men jag förstår dig, det är svårt. jag vet exakt hur de känns då man just har böjat leva sitt eget liv. Men... man ska sysselsättar sig och inte tänka på de...du pluggar ju ;)
jag skulle kunna resar dit, men då jag kommer hem, börjar jag dom att saknar dom ännu mer, så de gör ont.... så jag vill inte . det räcker med att skriva brev ;) man måste ju tänk på sitt eget liv nån gång...lina du har ju din älskling far ut, gå ut och äta... prata inte om familjen..prata om något annat.. du kommer att se... att man mår bättre än att tänka på dom hela tiden...tänk på dig själv... :) lycka till med all pluggning kram marc och christin <3
usch Lina jag lider med dig, kan inte vara lätt!! finns här om du behöver mej. men smart äre sommar!! de sista dagarna i skolan får gå snabbt får vi hoppas på, så du får åka hem! :) stor KRAM <3// Lina
Lina, jag vet hur du känner dig. Det är aldrig kul att komma hem till ett tomt hem och känna sig ensamast i hela världen. Men vet du vad det bevisar? Att du älskar din familj och Daniel :) Det vore ju konstigt om man inte längtade efter sina nära och kära? Fast det finns ju dom som inte gör det i och för sig.. Haha :) Ibland måste man få vara ledsen, det är skitjobbigt, men det är då man inser vad människor betyder för en! Det tror jag är viktigt!Du vet att du alltid har mig, jag lovar att om du skulle ringa någon gång så skulle jag lära mig åka buss på 1 sekund :)Snart är det sommarlov och vi är fria till att göra vad fasen vi vill!!! :D Håll ut, nu är det inte långt kvar! Ses imorgon! Kramar! <3