Just nu ligger jag och väntar på att min älskling ska vakna. Jag är morgonpigg, han morgontrött. Jag är kvällstrött, han är kvällspigg. Bra kombination va? ;)

Igår städades lägenheten riktigt ordentligt. Städade även ett skåp i köket som inte alls såg så fint ut. Ni vet ett sådan där skåp där plastburkar står. När man ska ha burken som är längst in och det är lite bråttom, så slå slutar de oftast med att burkarna ligger hur som helst efter ett tag. Men nu står burkarna fint uppradade, iallafall tills vi kommer tillbaka hit igen! ;) Alla skolböcker har plockats undan, anteckningsblocken likaså. Nu ligger de fint i en låda, eftersom jag inte har någon bokhylla. Hallen har städats, och alla halsdukar och vantar som ännu inte hade plockats undan ligger nu i en garderob. Det är nästan så det ekar här inne. Damsugarn åkte fram, och skurhinken likaså. Så nu är det så rent som det kan bli.

Idag är det packning som gäller. Har skrivit min packlista, så det är väl snart dags att börja med det. Ikväll går tåget. Tåget som ska ta mig hem till min familj. Det är med blandade känslor som jag åker hem idag. Jag längtar självklart jätte mycket efter min familj, men jag skulle gärna ta med Daniel, så att min familj blir hel. Jag vet inte hur länge vi kommer orka vara ifrån varandra. Det får tiden utvisa. Men jag kommer sakna ihjäl mig, det vet jag. Så det kommer nog vara med gråten i halsen som jag kliver på tåget ikväll. För så brukar det vara, jag gråter när jag ska säga hejdå till de som står mig väldigt nära. Jag önskar att det hela vore lättare. Men vem har sagt att livet är lätt?! Som tur är så ska mina kusiner, min faster och hennes man åka med samma tåg så jag ska åka med dom! Den tanken gör att denna resa inte känns lika jobbig.